journal

journal

Skrivelser

Detta är en byrålåda. En plats där jag förvarar meningar i väntan på jordens undergång.

Kropp i Cavalet

BerättelsePosted by Finn Cederberg Thu, June 13, 2013 21:43:32

Yxan är svår att dölja under jackan. Inklämd under armen skaver den mot huden. Handen domnar. Folk stirrar.

Eller är det bara inbillning?

Det är så mycket folk på Centralen. Varför skulle någon bry sig? Dags att ta sig till perrongen. Hur ska väskan komma upp på tåget? Ena hjulet under väskan lossnar. Plasten skrapar mot stengolvet. Nu tittar folk. Väskan välter.

Tar tag i det andra handtaget. Det mitt på. Tröjan är blöt av svett. Tränger genom jackan. Luktar nog ganska illa. Väskan doftar after shave och wunderbaum.

Tappar greppet om yxan. Fångar upp den med foten. In med den under jackan igen.

- Behöver du hjälp, frågar någon. Bevara mig från vänliga människor.

- Nej tack. Det går bra.

- Vad har du i väskan? Det verkar tungt.

- Bara gamla kläder. Tack ändå.

Tänk om väskan går upp och kroppen rullar ut på golvet? Var är tejprullen när man behöver den? Tänk om den läcker. Tänk om väskan målar ett rött streck av blod när den dras framåt? Omöjligt. Tre sopsäckar kan inte bara gå sönder hur som helst. Nerför rulltrappan. Andningspaus. Hjärtat bultar. Mot spår 12. Nej, det är alldeles för tungt. Handtaget kommer att lossna. Prövar att släpa. Att det ska behöva gnissla och skrapa så förskräckligt! Törstig är man också. Har inte druckit sen klorinincidenten på toaletten.

Handen svider fortfarande.

- En juice, tack.

- Färskpressad eller på flaska?

- Färskpressad tack.

Blodapelsin så klart. Inte klokt. Ser ut precis som sörjan i badkaret. Smakar friskt och härligt som tur är. Svider lite på tungan. Sitter en stund på en pall. Ena foten på marken, den andra på väskan.

Tar väskan mellan benen och lyfter i handtaget med båda händerna. Några meter i taget. Förmodligen är det en ganska bra ryggövning. Om man inte snubblar. Får inte snubbla. Två poliser. Otur! Håll masken, håll masken!

- Ser tungt ut.

- Jovars. (Håll masken.)

- Kan vi kanske hjälpas åt?

- Dumt att tacka nej. (Tappa inte yxan nu.)

- Ärligt talat! Helvete vad den väger. Vad har du i den?

(Säg nåt, vad som helst.)

- En kamaxel.

- En kamaxel?

- Ja, just det. (Ärligt talat, vad är en kamaxel?)

- Väger de så här mycket verkligen?

- Ja de gör ju det.

Hela vägen fram till hissen bär de.

- Tack snälla ni för hjälpen.

- Nästa gång får du be nån köra hem det åt dig. Sånt där ska man inte bära omkring på själv.

- Ska komma ihåg det. Tack så mycket.

Om de bara visste vad det är i väskan. Hissen stinker. Vad är det med folk? Ska det vara så svårt att gå på toa? Ut på perrongen. Frisk luft. Svetten torkar.Tåget rullar in. Mot Flen. Sen ska man ut till stugan och gräva. En sak i sänder.

  • Comments(0)//journal.finncederberg.se/#post45